0 minuter till Högdalen

Skrolla igenom Ripellino Arkitekters pågående arbeten och du får en bild av hur Stockholm håller på att transformeras. En ny, förtätad stad ålar sig fram ur sin nuvarande, alldeles för trånga kostym. Stockholmarna behöver någonstans att bo och industrier, verkstäder, lager och ateljéer pressas längre och längre ut i periferin för att ge utrymme åt nya centrum. Helt nya hus landar på platser vi hade glömt fanns. En outnyttjad gräsmatta här, en gammal tennisbana där. När en bergsknalle sprängs bort mitt på Södermalm kanske man saknar den ett tag, men sedan vänjer man sig. I det nya kvarteret bor nya och gamla människor. Staden växer, och så ska det vara.

Nu ska Högdalen förtätas och Ripellino Arkitekter har fått i uppdrag att rita ett av de nya husen. Arkitekt Livia Winkler berättar att huset Valvankaret är en hyllning till modernisten Sven Markelius (1889–1972). Markelius var en tungviktare i svensk arkitekturhistoria. I egenskap av stadsplane­direktör tog han bland annat fram planen för det nya området Högdalen under tidigt 50-tal. Ambitionen var att skapa ”balans mellan stadsmässig täthet och öppenhet”, något som även Valvankaret utgår ifrån.

Högdalen var ett av de första förortsområdena som planerades riktigt storskaligt, med flera höga hus i och kring centrum. Valvankaret är en byggnad i tydlig dialog med de äldre punkthusen i samma område.

Till exempel är Valvankarets fasad en blinkning till 1950-talets bostadsarkitektur, som ofta hade kvar en hantverksmässighet trots den stora skalan. Fasaden är av vit betong, gjord av prefabricerade block som gjutits mot en räfflad form. Ytan är sedan slipad för att marmorstenarna i betongen ska komma fram. Ripellino Arkitekter leker gärna med avstånd och yta. Från långt håll ser Valvankaret helt vitt ut, när du kommer närmare ser du de räfflade partierna och när du är tillräckligt nära för att knappa in portkoden ser du stenarna i betongen. Entrén till bostaden ger ett mjukare intryck med varma färger och inslag av trä – också detta ett citat från 50-talshusen i samma område.Ripellino Arkitekter leker gärna med avstånd och yta. Från långt håll ser Valvankaret helt vitt ut, när du kommer närmare ser du de räfflade partierna och när du är tillräckligt nära för att knappa in portkoden ser du stenarna i betongen.

Det krävs känsla för omgivningarna för att rita nytt i Högdalen. Valvankaret är gjort med känsla. Huset bryter inte av, men det har fortfarande personlighet. Marken böljar under huset. Det är gångvägar överallt. Berggrunden tittar fram på andra sidan vägen. Husets sockel är klädd med spaljéer, tanken är att huset så småningom ska vara inbäddat i växtlighet.

Valvankaret har i likhet med befintlig bebyggelse anpassats till topografin och befintlig natur.

Hållbarhetsmålen för Valvankaret är mindre 50-tal och mer 2020: Bilpool, cykelpool och lastcyklar för utlåning och markering i souterräng för att undvika bilar i närmiljön.

TEXT

Sara Teleman

FOTO

Mikael Olsson

Med Valvankaret har Högdalen säkrat en plats i Ripellino-arkitekternas hjärta. Så här kan det låta när ett par av dem diskuterar hur fånigt det är att prata om hur långt det är från Högdalen till city:

– ”18 minuter till centrum”.

– Varför snacka om det?

– Ja, varför?

– Det borde heta ”0 minuter till Högdalen” istället. ■